Föräldraskap och politik

Igår var det Internationella Kvinnodagen. Dagen till ära satt vi i Miljöpartiet i Finspång och diskuterade hur vi ska lägga upp vår budget för Finspångs kommun för att rädda kommunanställda, vilka ju främst är kvinnor, från uppsägning och arbetslöshet.

Nu på morgonen läste jag en artikel om Margot Wallström på BBC:s webbsajt och det fick mig att fundera. Att mina funderingar tog den vändning de gjorde beror på att jag är arbetslös och att mina barn därmed enligt Finspångs komuns regeler inte får vara på förskolan mer än 3 timmar per dag. När jag hörde om ett flyttat politiskt möte nu på morgonen trodde jag alltså att jag inte skulle kunna delta. Men personalen på förskolan, givetvis kvinnor, ställde upp och var flexibla så att jag ska kunna gå ändå.

Alltså gick min tanke genast till föräldraskap och politik. Att vara politiker och ha ett familjeliv är svårt, inte bara för kvinnor. Men likförbannat är det ingen som frågar mej hur det är att både vara pappa och politiker. Sådana frågor får bara kvinnor, som om det bara är kvinnor som är föräldrar. Och det gör mig arg - och den ilskan ger en bra utgångspunkt för att anlägga ett feministiskt synsätt på problemen i vårt samhälle.

Kvinnodagsfundering

Igår var det Internationella Kvinnodagen. Dagen till ära satt vi i Miljöpartiet i Finspång och diskuterade hur vi ska lägga upp vår budget för Finspångs kommun för att rädda kommunanställda, vilka ju främst är kvinnor, från uppsägning och arbetslöshet.

Nu på morgonen läste jag en artikel om Margot Wallström på BBC:s webbsajt och det fick mig att fundera. Att mina funderingar tog den vändning de gjorde beror på att jag är arbetslös och att mina barn därmed enligt Finspångs komuns regeler inte får vara på förskolan mer än 3 timmar per dag. När jag hörde om ett flyttat politiskt möte nu på morgonen trodde jag alltså att jag inte skulle kunna delta. Men personalen på förskolan, givetvis kvinnor, ställde upp och var flexibla så att jag ska kunna gå ändå.

Alltså gick min tanke genast till föräldraskap och politik. Att vara politiker och ha ett familjeliv är svårt, inte bara för kvinnor. Men likförbannat är det ingen som frågar mej hur det är att både vara pappa och politiker. Sådana frågor får bara kvinnor, som om det bara är kvinnor som är föräldrar. Och det gör mig arg - och den ilskan ger en bra utgångspunkt för att anlägga ett feministiskt synsätt på problemen i vårt samhälle.

Fildelningsrättegången handlar om teknikfientlighet

En annan aspekt som PirateBay-rättegången sätter fingret på är teknikfientlighet. 

Det handlar om teknikpionjärer som jagas av gammalmodiga skivbolag som inte kan tänka sig att det faktiskt går att distribuera musik utan att man behöver distribuera den på ett fysiskt medium.

Hur skulle det sett ut om världens alla telegrafbolag hade försökt stoppa telefonen? Om all världens radiobolag hade försökt stoppa televisionen? Eller om alla telefonbolag i världen hade försökt stoppa mobiltelefonin?

Det är den parallellen som man måste se. Det är gamla, fantasilösa gubbar på skivbolagen som inte inser vilken fantastisk möjlighet bittorrenttekniken för dem att distribuera sina produkter, i stort sett utan kostnader för distribution eller marknadsföring!

För det är precis så det fungerar. Distributionen sker med hjälp av nedladdarnas egna datorer. Någon distributionsserver med massivt bred bandvidd till internet behöver man inte. Dessutom marknadsför innehållet sig självt bland annat genom användarnas rekommendationer.

Vi har ju redan en upphosvrättsavgift på inspelningsbara media, såsom CD-r eller DVD-rw som går till bland andra STIM. Om mediabolagen sedan själva börjar distribuera sina produkter via bittorrent-sajter som The Pirate Bay kommer den amatörmässiga distributionen som finns idag att fullkomligt drunkna i flödet av "laglig" distribution.

Det är den möjligheten man borde se, istället för att försöka stoppa ny teknik för att man tror sig kunna fortsätta tjäna pengar på den gamla. För det kommer inte att gå, lika lite som det gick att stoppa diskoteken när dansbanden förde kampanj mot musik på vinylskiva på krogen.

Fildelningsrättegången handlar om yttrandefrihet

Den pågående rättegången mot grundarna för webbsajten thepiratebay.org aktualiserar frågan om fildelning återigen. Och det finns flera orsaker att vara bekymrad.

Den här rättegången inte kommit till på "rätt" sätt. Det är politiska påtryckningar från starka ekonomiska intressen, från utländska regeringar och från EU som har lett till tillslag och åtal mot Pirate Bay. Och det är samma sorts påtryckningar som överhuvudtaget lett till att det lagstiftats mot fildelning i Sverige.

Det känns som om de politiker som varit med och beslutat om att kriminalisera enhel ungdomsgeneration genom att stifta lagar mot fildelning inte var med på 1980-talet. Ni vet, på den tiden då vi spelade in blandade kassettband till våra vänner från LP-skivor. Det finns väl ingen som skulle komma på idén att stifta en speciell lag mot det?

Att gå in på ett bibliotek och göra fotostatkopior av vilken bok som helst för privat bruk är ingen som skulle komma på att lagstifta mot heller. Det handlar helt enkelt om yttrandefrihet. Allas rätt att ta del av andras åsikter, skrifter och anda kreativa verk.

Och bara för att biblioteket som thepiratebay tillhandahåller inte finns i den fysiska verkligheten och kopiatorerna inte levererats av Xerox så är principen inte annorlunda. Rätten att kopiera för privat bruk, oavsett medium och oavsett teknik, borde skyddas helt enkelt för att yttrande- och meddelandefrihet är själva förutsättningen för ett demokratiskt samhälle.

Det finns inget så icke-förnybart som kärnkraft!

Maria Ferm och Jakop Dalunde, Grön Ungdoms språkrör, skrev på Newsmill om kärnkraften som elkraft för fossiler. Det är lätt att hålla med. Det är ju ännu värre, till och med.

Fossila bränslen kan ju nybildas. Om vi antar att de närmaste miljonerna år eller så innebär att den koldioxid vi släppt ut i atmosfären återigen binds i biomassa, som i sin tur får ligga still i ett par hundra miljoner år,så kan vi börja elda naturgas, petroleum och stenkol igen om, säg, tre hundra miljoner år. Det är ju bara tusen gånger så lång tid som det uttjänta kärnbränslet ska slutförvaras. Det finns kanske någon fossilkraftkramare som tycker att det är en bra idé?

Men kärnbränsle är den ultimata icke-förnybara kraftkällan. Uran bildas nämligen inte annat än i supernovae. Den supernova som bildade det stoftmoln som vårt solsystem bidades ur hände för sissådär tio miljarder år sedan. Kärnkraften använder alltså energi som inte funnits i omlopp i solsystemet någonsin. Den utnyttjar energi från en exploderande stjärna som slutade existera fem miljarder år innan jorden ens bildades.

Och vi som kan lite om astrofysik vet ju också att solen inte kommer att sluta sina dagar som supernova utan som en dvärgstjärna. Något nytt uran kommer alltså aldrig att bildas i vårt solsystem, hur länge vi än väntar. Det blir inte mer ickeförnybart än så! 

Yttrandefrihetsbrott utreds av rättsväsendet - inte av folkpartister!

Det är väl dags att kommentera den senaste veckans nyheter. Det som upprört mig mest var inte Centerpartiets plötsliga ändring av Fälldins rakryggade ovilja att dagtinga med kärnkraftmotståndet till att bli ett reaktorkramande parti. Det känns bara bra att representera det parti som kommer att få ta över en del av de kärnkraftkritiska centerpartistiska rösterna i valet 2010. Vem vet, centern kanske gör KD sällskap och halkar ur Riksdagen? När de fyra borgerliga partierna bara är fyra nyanser av moderatbrunt finns ju en uppenbar risk för de mindre partierna att uppfattas som onödiga av väljarna.

Nä, den nyhet som upprörde mig mest den gångna veckan var en lokal nyhet från min gamla hemstad Norrköping där Svensk-palestinska föreningens utställning om Gaza stoppades efter påtryckningar från den minst sagt högervridne folkpartisten Mathias Sundin. Hur en man med sådana extrema åsikter kan få vara kvar i samma parti som Bengt Westerberg en gång ledde fattar jag inte. Westerberg, som blev varenda invandrad svensks hjälte när han reste sig upp och gick ut ur TV-rutan när Ny Demokrati kom in i studion, har knappast något gemensamt med en politiker som mer eller mindre tycker att det är rätt av Israels armé att bomba Gaza. 

Min upprördhet beror främst på att en politiker med hänvisning till en EU-definition av antisemitism på ett så uppenbart sätt tillåts sätta det svenska rättssystemet ur spel. Huruvida det är antisemitism att sätta två fotografier bredvid varandra, där det ena föreställer nazistiska övergrepp mot judar och det andra föreställer israeliska övergrepp mot araber, är nämligen inte en uppgift för politiker att avgöra! Och det är absolut inte en uppgift för EU att avgöra vad svenska domstolar ska uppfatta som antisemitism. 

Det är nämligen rättsväsendet, inte politikerna, som avgör om en text, en bild, en predikan eller någon annan typ av yttrande är att betrakta som ett yttrandefrihetsbrott. Det är alltså bara en svensk domstol som kan avgöra om de ansvariga företrädarna för Svensk-palestinska föreningen kan ha gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp. Vad Sundin borde ha gjort, om han hade haft ett allvarligt intresse av att beivra ett eventuellt brott istället för att bara se till att skapa tidningsrubriker, är förstås att polisanmäla utställningen. Därefter utreder polisen huruvida ett brott är begånget och åklagaren som är förundersökningsledare skulle kunnat stoppa utställningen. 

Jämställdhet här och nu - en bokrecension

Jämställdhet här och nu är skriven på uppdrag av Assyriska Kvinnoförbundet för att användas inom det assyriska föreningslivet i Sverige. Boken är del tre i ett mycket ambitiöst projekt ("Jämställdhet Nu!") som drivits av Assyriska Kvinnoförundet. Genom projektets kartläggning av utgångsläget 2006 och dess seminarieserie för förbunds- och lokalföreningsstyrelser har Assyriska Kvinnoförbundet lyckats inleda ett framgångsrikt förändringsarbete i de assyriska föreningarna som hela Sveriges föreningsliv kan lära sig mycket av. 

Assyrierna är den statslösa folkgrupp från tvåflodslandet kring gränsen mellan Turkiet och Irak vars möte med föreningsfrihet och yttrandefrihet i Europa och i Sverige i synnerhet har gjort dem till riktiga förenings- och folkrörelsemänniskor, så till den grad att de till och med har ett eget elitfotbollslag. 

Men metoderna och exemplen i boken är förstås inte specifikt "assyriska" utan helt allmängiltiga. Även intervjuerna och citaten från människor som är aktiva i det assyriska föreningslivet kunde lika gärna handlat om en vanlig idrottsklubb eller bostadsrättsförening. Det här är helt enkelt en alldeles lysande introduktion till feminismen för det svenska föreningslivet! Det är ju inom föreningslivet, som ofta har svårt med rekrytering och återväxt, särskilt korkat att utesluta hälften av befolkningen bara på grund av kön. 

Här får man snabba definitioner på vad det innebär att vara medveten om hur kön och makt hänger ihop, ett helt batteri med övningar för att synliggöra för sig själv och för de aktiva i ens förening hur det ligger till med könsmaktsordningen på hemmaplan, och dessutom en uppsättning strategier för hur man kan arbeta för att göra läget bättre. Här får vi inte bara definitioner på de "klassiska" härskarteknikerna och verktyg för att bemöta dem, utan också råd hur man själv kan arbeta för att göra tvärt om för att helt desarmera varje försök till användning av dem. 

Som sagt, det här är en bok som hela det svenska föreningslivet skulle må bra av att använda. Alltifrån idrottsklubbar och modelljärnvägsföreningar till bostadsrättsföreningar och politiska partier. Beställ den från Assyriska Kvinnoförbundet!