Moderatrgeringen fortsätter att motarbeta effektiva åtgärder för att kraftigt reducera de svenska utsläppen av fossil koldioxid. Varför, måste man ju fråga sig. Det kan väl inte vara så att moderater inte förstår att petroelum är en ändlig resurs som faktiskt är på väg att ta slut, och att omställningen til ett fossilfritt samhälle måste ske förr eller senare?
Saken är ju den att det måste göras nu om det ska gå att undivka en fullständig klimatkatastrof. Man kan inte vänta tills oljan är slut med att göra något åt fossilbränsleberoendet.
Hur kommer det sig att högerpolitikerna är så kapitalt oförmögna att se de åtgärder som är nödvändiga ur klimatpolitisk synvinkel som fantastiska möjligheter till utveckling? Moderaterna som påstår att dom är så bra på ekonomi och omhuldar företagens rätt att tjäna pengar så till den grad att de gärna åsidosätter våra individuella fri- och rättigheter?
För så är det nämligen: en omställning av samhället till en fossilbränslefri framtid representerar en utvecklingspotential utan motstycke i världshistorien. Det finns visserligen exempel från historien men inga som kommer i närheten av klimatomställningarnas globala potential.
Men låt mig ändå illustrera med ett historiskt exempel: För 70 år sedan ställdes ett helt land om från fossilbränslen till inhemska bränslen. Människor cyklade, gick eller åkte spårvagn och rälsbuss till sina jobb. De få bilar som rullade vidare gick på biobränslen. Omställningen tog mindre än två år, och det försprång detta land hade över resten av världen när krisen var över varade i över tjugo år. Landet heter Sverige.
Under andra världskriget gick alla privata bilar på inhemska biobränslen - gengas. Människor tog sig till jobbet till fots, på cykel, med spårvagn eller med tåg. Den snabba omställningen från fredsekonomi till krigsproduktion tog mindre än två år och krävde bara en begränsad utgivning av försvarsobligationer. Efter två år var omställningen klar och staten behövde inte längre låna av svenskarna.
Visst satt man i en lite bättre sits när det gäller spårtrafiken - det fanns ett tiotal städer med spårväg och järnvägsnätet i södra Sverige var dubbelt så finmaskigt mot idag - men idag är vi betydligt rikare som nation och behöver ju inte samtidigt lägga pengar på militär rustning. Om vi lägger manken till kan vi även idag ställa om vårt samhälle snabbt.
Och det är ju i en sådan situation som vi är i idag som riktiga satsningar på offentlig infrastruktur behövs. Både för att vi sitter i en ekonomisk kris som vi tar oss ut med den stimulans offentliga investeringar innebär, och för att klimatpolitiken kräver en omställning av transportsystemet från vägarna till järnvägarna, spårvägsspåren och fartygen.
Parallellen till andra världskriget tar inte slut där. Poängen med att göra omställningen snabbt är att vi då får ett ofantligt försprång gentemot resten av världen som motsvarar det försprång vi hade gentemot resten av Europa efter 1945. Resten av världen måste också ställa om från fossil-ekonomi till hållbar ekonomi. Om vi gör det först kan vi dels exportera vår expertis och på så vis gynna handel och samfärdsel. Och dels kan vi, när andra länder kämpar för att ställa om från petroleum när tillgången på olja sinar, lugnt luta oss tillbaka med vår omställning redan genomförd.
Att göra omställningarna av vårt samhälle nu och snabbt är alltså inte bara nödvändigt ur klimatsynpunkt. Det är också ett fantastiskt tillfälle att stimulera den svenska ekonomin och det svenska samhället, och att ge oss själva ett försprång gentemot resten av världen som säkerligen varar minst lika länge som de goda tiderna efter 1945.
